Det där med namn till tavlor och bilder har aldrig varit min starka sida, men vissa sitter som en smäck. Det händer till och med att jag bestämmer ett namn till en tavla först och sen bestämmer vad jag skall rita och hur den skall se ut. Det är oftast de som är de personliga bilderna, de som jag gömmer i en kartong under min säng och aldrig visar för någon. De tavlorna som jag lite diffust berättar genom teckningarna hur jag mår eller vad som hänt. 

Jag tror att jag omedvetet faktiskt gillar hattar, även om jag själv inte använder hatt så tycker jag det är coolt, så självklart var jag tvungen att måla en hattbild också. Jag tror att det var med den här bilden som jag faktiskt bestämde mig för att skärpa till mig lite, använda suddgummit när jag velar och lägga till ett par extra timmar på varje teckning och fixa till felen jag ser. Istället för att bara vara nöj med hyffsat som jag varit tidigare.

 

Så med den här bilden kom faktiskt vändpunkten. Jag började lägga ner mer tid och energi på varje teckning och fick till ett så mycket bättre resultat än mina tidigare teckningar som jag lagt ned ca 3-4 timmar på. Så från och med denna teckning har mina bilder blivit helt annorlunda, mer förfinade, mer detaljerade och helt enkelt lite bättre. Blev (för en gångs skull) riktigt nöjd med denna teckning, trots vissa fel som man då alltid ser. Men gillar det riktigt svarta, försöket till soljuset i den och hatten såklart.

 

 

Nu är bilen äntligen klar. Precis för en vecka sedan lackade jag den och ramade in den. En massa jobb var det på den och det gällde att ha en pennvässare i närheten hela tiden. Tror nästan att det är den teckning som jag lagt mest tid och energi på, någonsin.

 

Men det var det absolut värt då ägaren av bilden blev riktigt nöjd! Alltid roligt då, speciellt om man slitit lite extra för att få teckningen bra.